fredrikahayry

Så här gick det till när vi skulle välja ut en ny soffa från Ikea här om dagen

 

Vi kunde inte börja på innan Erik hade fått sin prinsesstårtsbakelse och kaffe. (Vad tycker ni föresten om Eriks sexigt uppknäppta skjorta? Jag skrattade nästan på mig. Han påstod att han hade jobbat så hårt. jeee.)

 

Den var för mjuk sa Erik.. (någon tog visst lite illa upp och knäppte skjortan)

 

..och den här är för blå och har så fula kuddar...

 

..nej nej den här är aldeeeeles för randig..

 

..den tar vi sa Freddy. Punkt.

Sen skulle vi hämta den i förrgår men nehej det gick inte. När man beställer hemkörning så kan de dyka upp vilken tid som helst under dagen och råkar du befinna dig på te.x ditt jobb just när de kommer, ja men då hamnar du betala £45 extra. Seriöst.

Tredge gången gillt blir på fredagkväll och Erik får tillbringa lediga lördagen med att sitta vakt inför leverans. Håll tummarna.

Min chef ringde igår och undrade om vi kunde ta ett snabbt möte och prata om hur det riktigt går för mig i min nya tjänst. Nervös som sjutton var jag ända tills vi möttes upp och han tog till ton. Det lät ungefär så här:

När vi var små var något av det roligaste vi visste att busringa folk. Det absolut bästa minnet jag har är när storebror Frank och hans kompis Martin ringde till ett random nummer ur telefonkatalogen.

Gammal tant svarar i telefonen.
F&M : Hej är pilivejvarn hemma?
Tanten: Nee ha fo just!


Hahaha på riktigt. Jag dör. Int av vad de sa men av hennes svar. Jag hoppas och önskar att jag är lika kvick när jag blir gammal.

Igår hade jag ledigt. Igår hade också Erik ledigt. Hallelujah. Vi har inte haft en ledig dag tillsammans på de senaste 42 dagar. Jag har nog aldrig kramats så mycket i hela mitt liv. Känner mig nykär och pirrig igen. Kvällen innan gick vi ut och pubbade, vi kom hem runt 02.30. Vaknande trots efterlängtad sovmorgon redan innan 8.00. Kroppen är alltför van nu med tidiga mornar och det går inte att sova längre än så. Vi kollade på tre filmer och promenerade till parken och lunchade där, till middag gjorde jag köttbullar.

 

 

Filmerna vi såg är:

1. Sherlock Holmes - med Robert Downey Jr., Jude Law, Rachel McAdams
2. The Wrestler - med Mickey Rourke, Marisa Tomei
3. Revolutionary Road - med Leonardo Dicaprio, Kate Winslet

 

..är på mattan i vardagsrummet. När jag sitter i soffan och pillar på dator då lägger sig Erik där på mattan och trummar med i musiken och bara myser "Det här är det bästa jag vet. När du sitter där och jag kan ligga här och titta på dig och lyssna på musik".

Min lilla lilla Erik. Han är så speciell men ack så fin.

 

Efter en powernap vaknade jag lite mer sjuk än vad jag var innan men fortfarande inte tillräckligt sjuk att det skall riktigt räknas. Jobbigt. Jag har bara tre dagar jobb innan jag är ledig igen. Då kan det få bryta ut men inte innan. Jag laddar med katter och det hjälper mig att må bättre. Hur kan man annat än att älska dem. Jag gråter och saknar Bob.

 

Här sitter jag och övar på ett D. Tror jag. Ser ni att jag knäpper på strängarna och inte gör så där som man annars gör. Det är för att jag spelar REM- Everybody hurts. Eller spelar och spelar, man kan väl inte kalla det spelning ännu men snart så. Jag har inte riktigt haft tid att öva mina färdigheter på gitarren sen en månad tillbaka och ikväll kommer min lärare hit och luggar mig om jag inte kan något. Det är alltså bara att sätta igång nu. Det låter dessutom som att min gitarr är lite ostämd men kanske det är bara är lilla jag som inte är helt stämd.

Idag har det varit en underbar ledig dag. Jag steg upp 6.30 och hunnit med en hel massa.
Åkte till jobbet vid 8 för att göra några rapporter.
Jag har handlat och varit via banken.
Bokat klipptid till både mig och Kekki.
Bokat läkartid.
Njutit av sol och +8 grader ute. Krokusarna har tittat upp.
Städat
Sett på Schulmanshow
bloggat lite grann.
tvättat kläder.
Fixat käk.

Nu sitter jag här och klockan är bara 17.10. Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra. Nu skall jag ta mig mot Liverpool str och söka upp Pimps&Pinups där vi skall klippa oss. Erik har blivit trött på sin frisyr, som är det enda jag kan få till med sax och kniv.

Det var tider det när man fortfarande orkade stå och trängas i folkhavet för att stå så nära scenen som möjligt. Det tiderna är långt förbi. (ett halvår sedan)

 

Förbandet var norska CasioKids. Låten Fot i hose lyssnar jag på i jobbet.

 

Hot Chip. När jag såg dem förra året var jag längst fram. Det var bra men kun var att det var bättre denna gång.

 

Sjukt mycket folk.